Se to the attle.

Hej mina hjärtan! Jag lever, haha. Har inte bloggat på några dagar, det har liksom varit så mycket att ta in. Men ja, jag blev skjutsad av min föredetta värdpappa till flygplatsen i torsdags. Självklart var det extra jobbigt att kramas hejdå.. Men, flygresorna gick bra och jag hamnade inte i en annan delstat än den jag skulle till. Från planet till Chicago till Seattle hamnade jag bredvid världens mysgubbe vid namn David som inte drog sig för att ha små konversationer och blev helt exalterad när vi närmade oss. Innan det var dags att gå av sa han att han skulle be för mig, haha, så söt!

På flygplatsen hämtad jag av min nya värdmamma och hon visade mig runt lite (har hamnat i ett jättemysigt område) och sen åkte vi hem till mina värdbarn A och E och min nya värdpappa. En jättefin och bra familj! Självklart tar det ett tag innan man kommer in i rutiner, osv. Sen så är det ännu mer tidsskillnad än innan, så försöker bli van vid det också, hehe. Älskade Sverige, du ligger nu nio timmar bakåt.

Så ja, på fyra dagar har jag hunnit med en del. Bland annat att
- Gått en sväng på stan och fått ett litet humm om vart diverse trevliga butiker och fik ligger.
- Fått uppleva hur man firar Shabbat, vilket är en judisk högtid. En trevlig kväll hos grannfamiljen!
- Kört bil. Och ja, självklart känner man sig lite ringrostig när man aldrig suttit bakom en ratt i USA och dessutom inte har kört en meter på över en månad. Men ja, det går allt framåt, haha. 

Imorgon börjar min första jobbvecka och förmodligen blir det en stanna-hemma-dag med lillan, för hon har feber, stackarn.. Men ja, en dag i taget så blir det nog bra! På hemmaplan är det redan tidig måndagsmorgon nu. Galet att klockan bara är halv nio på kvällen här och att min älskade mami stiger upp strax. ♥ Puss lovers! 
Jag och mina Primeisar var ute en sväng bland höstlöven i fredags. 

Sista kvällen på Long Island.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Har verkligen insett typ nu att imorgon så lämnar jag detta ställe. Den mysiga staden, det här huset, min underbara värdfamilj och lilla L. Alltså, jag har verkligen haft sådan tur som hamnade här, även fast jag fick göra en rematch. Hör så mycket om andra familjer där värdföräldrarna behandlar sina au pairer som skit, jag förstår verkligen inte det... Mina skulle aldrig få för sig att göra det. Igår tillexempel, sa min värdpappa att han ser mig som sin dotter, lipade sönder inombords. 

Men jag ska inte sticka under stol med att jag har mått piss emellanåt. Detta är verkligen ingen rolig eller lätt process att gå igenom, jag förberedde mig nästan för att åka hem till Sverige igen. Ovisshet, stress, dåligt självförtroende, ångest och klumpar i magen var min vardag där ett tag. Jag har så många som jag vill tacka, för allt stöd jag har fått. Alltså, I love you! 

Självklart ser jag jättemycket framemot att träffa min nya värdfamilj imorgon, och dem känner likadant. Jag får verkligen känslan av att det här kommer att bli bra och att jag kommer att komma till en helt underbar familj. Och jag tycker att det ska bli så kul att få upptäcka en ny stad, ny kultur, skaffa nya vänner och få uppleva det här äventyret som jag har kämpat så för.

Och ja, hur går det med min packning? Antar att lägesrapporten har varit efterlängtad? Jorå, det har gått bra. Det är ju lite lättare att packa den här gången, för nu vet man ju vad man ska ha med sig, tillskillnad från hur det var hemma i Sverige.. Haha. Får dock gå upp tidigt imorgon bitti och fixa det sista! Två bilder från förut idag

Fattar ju att dem stavar ens namn fel med flit, men asså.. Haha.
Fina, fina, fina Frida och Lina. Så jäkla grymma tjejer som fullföljt sitt år, önskar er all lycka i framtiden!

Dags att sätta lite fart.

Jag är verkligen en sista-minuten-tjej. Får typ rysningar av att kolla på min resväska, hatar att packa.. Men det måste göras, för mitt plan lyfter imorgon, EXCITED! Dock är jag lite nervös inför det hela. Men ja, fatta hur bra det kommer vara imorgon kväll när jag somnar i Seattle! Det ni. 

Hittills har jag några planer inför dagen

♥ Bli klar med min ångestframkallande packning.. Haha.

♥ Träffa fina Lina och Frida på en hejdåkaffe på Starbucks. Detta är alltså två svenska au pairer som jag har träffat några gånger. En rolig kombo av en värmlänning och en smålänning!

♥ Ha en efterlängtad dejt på Skype med min älskade Lisa. 

Jag och min pärla, miss you.

Dagens fynd.

Jag har knappt spenderat några pengar sen jag kom hit, om man inte räknar med livsnödvändiga köp som plattång, strumpor och kaffe. Idag var jag och Frida (superdupergullig tjej som jag har lärt känna här) varit på ett varuhus som heter Marshalls och kikat lite. 

Jag fyndade en fin resedagbok och min älsklingsparfym. Min familj kan intyga hur mycket jag älskar små skrivböcker, hehe.. Jag har redan en bok som jag skriver lite i om mitt år som au pair, men jag planerar ju att göra fler resor innan jag dör, då ska jag använda min nya bok!
Kolla vilken fin framsida.

Och på vissa sidor står små fina citat, I love it.

Tvåhundra ynka spänn, så värt.

Next stop - Seattle.

Gissa vem som har hittat en ny värdfamilj? JAAAAAG! Alltså, hur glad blir man inte när saker och ting löser sig? 

Min nästa destination blir Seattle, som ligger i delstaten Washington. Familjen består av en amerikansk mamma, svensk pappa och deras två små flickor på sju och åtta år, perfekta åldern! 

Jag tror verkligen att detta kommer att bli hur bra som helst och jag är verkligen glad att jag fick en ny chans, att denna gången verkligen få visa vad jag går för. Jag har insett att jag är inte alls redo för att åka hem än.

Och räkna med bättre bloggning i fortsättningen. Det är ett löfte från moi!
Åt en lyckokaka idag, hur bra stämmer det inte liksom?

Worlds are turning and we're just hanging on. Facing our fear, standing out there alone.

Så var det återigen söndag och jag sitter vid köksbordet med musik i lurarna och känner hur trött jag är. Har mer eller mindre varit igång hela dagen idag. Har tvättat typ alla mina kläder, fräschat till mig genom att duscha, pratat med min kärlek (mami, vem annars liksom?) på Skype, gått en liten promenad och handlat, bakat en smulpaj med äpplen, plöjt igenom en säsong av Heja Björn och lagat mat. Och självklart har jag kollat på säsongspremiären av Partaj, hallå eller, ingen har längtat mer än jag!

Tre bilder från idag

Den här finfinfina boken fick jag av mitt älskade tjejgäng när jag fyllde år. Bläddrade lite i den idag och jag saknar varenda kotte. 

Här har ni resultatet av mitt bakverk. Ingredienserna här skiljer ju sig lite från de svenska, men jag tror nog att det kan gå hem hos vissa.
Detta fina budskapet såg jag på vägen hem förut. 

Bästa gåvan på riktigt länge.

Världens bästa sätt för mig att få lugn i själen är att gå en promenad med min favoritmusik i öronen. Jag har hittat en perfekt slinga här i området som jag går i princip varje dag. Den första veckan hade jag värk i svanken och jag anade att det berodde på mina Converse, inte bästa promenadskorna kanske. Jag delade mina funderingar med min värdpappa och vi pratade lite löst om att åka till en outlet och så att jag kunde fynda ett par. Men tiden att göra det fanns liksom inte till och jag tänkte inte mer på det.

Häromdagen kom min värdpappa hem och berättade att han hade en överraskning åt mig. Då har han köpt ett par skor till mig, med motiveringen att jag inte ska behöva gå mina promenader med dåliga skor. Alltså. Hur fint? Blev helt rörd, världens bästa. Dock var dem en storlek för små, så imorse bytte jag till mig ett par andra. 
Både jag och mina fossingar är superdupernöjda.

Tog mig en förövrigt den där promenaden ner till 7-Eleven förut, självklart var nya skorna på. Väl där inne jobbade två personer av det manliga könet. En gubbe och en ung kille. Som den charmiga svenne jag är, frågade jag vilken kassa jag skulle handla i och fick svaret att jag fick välja. Retades lite med gubben och valde den unga killen, vilket resulterade att jag fick höra typ hundra busvisslingar av den gamle mannen. Haha... Dock var den unga killen absolut inte en kille i min smak, hehe. Men tur det ändå, för jag var inte i mitt fräschaste tillstånd direkt, hehehe. 

Hello people!

Här sitter jag (för mig fredagskväll) och chillar på livet. Jag är ensam hemma ikväll/inatt, så jag njuter av lite total egentid. Maten står i ugnen och jag planerar att bara ta det så brutalt lugnt ikväll. Min värdpappa tryckte några sedlar i näven på mig innan dem åkte, så kanske trippar ner till 7-Eleven och köper något gottigt senare. 

Och ja, hur går det för mig? Jo, jag väntar jag faktiskt på ett samtal från andra sidan landet. Så framåt går det, återkommer när jag vet mer. Så ja, humöret känns mer upp än på länge. Men ni ska veta att jag mår bra och att jag saknar er alla där hemma! Här får ni lite bilder från den guidade turen i New York från tiden på au pair-skolan


Jim är min räddare i nöden.

Igår hade jag bara en sak i huvudet, jag behövde se en rolig film. Det slog mig att Ace Ventura aldrig gör mig besviken, det är så min humor. Men tro fasen att filmen inte gick att spela upp på diverse streamingsajter. Testade typ tusen gånger och var helt desperat. Trött och besviken, tröstade jag mig med några avsnitt av Kvarteret Skatan istället.

Men idag testade jag igen, bara för att liksom. OCH DET FUNKADE!!! Alltså, jag blev så glad att jag brast ut i ett "jaaaaaaa" och mina ögon fylldes av tårar. Haha.. Såg den första filmen (som jag inte sett på år och dar) och jisses vad jag har fnissat. Alltså, hur kan man inte gilla Jim Carrey? Han är ju ett geni. 

Här börjar klockan närma sig tio och jag känner hur jag och mitt huvud längtar efter kudden. Allt är liksom lite småkaosigt just nu.. Men, får ju inte glömma av alla fina stunder heller. Nä, puss på er!
 Något jag riktigt längtar efter är mina små gosegrisar där hemma.

Om sanningen ska fram.

Det är fredagskväll, jag sitter i "min" säng och lyssnar på Bonos ljuva stämma i mina hörlurar. Jag trodde att som au pair skulle jag blogga som aldrig förr, få upp gnistan för skrivandet igen. Men ja, här sitter jag och har på arton dagar publicerat fyra små fjuttiga inlägg, ni hör ju bara hur kasst det är?

Men, jag har mina anledningar. Och jag tänkte att jag skulle droppa bomben. Jag genomgår en rematch just nu,dvs. jag letar efter en ny familj. Varför? För att göra en lååång historia kort - detta blev inte alls som jag hade tänkt mig och personligen passar jag för lite äldre mer självständiga barn. Det hela är så invecklat och jag skulle aldrig orka sitta och få ner allt i text. Men detta är något som jag och familjen har kommit fram till gemensamt och jag vet att detta är det rätta beslutet.

Och ni ska veta hur bra mina värdföräldrar är. Medan jag har suttit och haft gråtkalas har de lyssnat, pratat, stöttat, peppat och fått mig att dra på smilgroparna igen. Tänk att man kan vara så omtänksamma, snälla och fina mot någon som man känt i två ynka veckor, jag tror att jag har kallats mer för honey än Julia, haha.. Vill ge dem all världens cred för att de är så jäkla fantastiska!

Så i måndags var min LCC (Local Childcare Counsultant) här och vi skrev på lite papper och från och med i tisdags och två veckor framöver har jag på mig att hitta en ny familj. Och det är en jobbig process, för man är tydligen för petig om man inte tar första bästa som inte alls känns bra.. Men nu har jag på känn att jag blir erbjuden något bättre, vilket får mig att somna med en skön känsla i magen ikväll. 

Sen så är det så typiskt att detta ska hända just mig. Jag är den som är den, helt ärligt. Men, som alla underbara, älskade människor har präntat in i mitt huvud - hur det än går, även om jag skulle behöva åka hem till Sverige, så ska jag aldrig se detta som ett misslyckande. Som systrami sa, värre saker har ju hänt. 

Innan jag gosar ner mig i sängen framför en film, så vill jag tacka alla nära och kära jag har här i livet. Alltså, jag är inte hel utan er. Tack för att jag har ert stöd. Tack för era fina ord. Tack för att jag slipper känna mig ensam.  

Finner inga ord.



00:50

Uppdatering, vad är det liksom? Skämt å sido, jag vet att ni klickar er in här förgäves (förlåt bästis) och försöker läsa om mitt liv här på andra sidan Atlanten. 

Klockan är mycket här och jag ligger på min säng och filosoferar. Eller, om man ens kan kalla det så. Hela mitt huvud innehåller miljarder tankar just nu. Har mått jätteuppochner de senaste dagarna och jag vet inte hur min framtid kommer att se ut. Punkt. Lämnar ämnet där.

Därför får ni stå ut med den här kassa uppdateringen. Förlåt, tusen gånger om.  Jag är dock så glad att jag har så fina människor i mitt liv. Både här i USA och på hemmaplan.

Och Inger, tack för dina fina små gulliga kommentarer. I love them! 

Förlåt.

Jag vet att jag är den sämsta bloggerskan på denna jord. Men allt är så nytt, det är så mycket att ta in. 

Men ni ska veta att jag mår bra och att min värdfamilj är jättebra människor. Kan faktiskt säga att mitt bloggade har uteblivit på grund av att jag inte kommer att lägga ut bilder på lilla L som jag ska ta hand om. Vilket har fått mig att fundera på om jag ska starta en annan blogg med lösenord eller fortsätta här, fast liksom lite mer diskretare! Den här bloggen handlar ju om mig, så jag fortsätter här. Annars säger jag till, haha..

OCH JAG LOVAR att jag ska skriva om min första vecka här i USA snart. Puss, krama Sverige från mig! 

RSS 2.0