ÄNTLIGEN.

När jag döptes (enligt min mor, jag själv var för liten för att minnas) fick jag ett guldhjärta av mina föräldrar. Detta lilla smycke förvarades av min kära mor, ni vet så där moderligt så man vet var saker finns.

 
Dock ansåg jag att jag var vuxen nog att förvara sådana dyrbarheter själv. Så det stoppades ner i ett smyckeskrin i säkert förvar. Det enda kruxet var att skrinet försvann... Bra jobbat! 
 
Har letat i evigheter och pratat i flera år om att ringa en spågubbe som hjälpte min syster att hitta en försvunnen kamera. Men, det behöver jag inte längre, för idag hittades det!!! Sååååååå glad över det, nu fattas bara en kedja så är jag all set. Är dock lite ledsen över att min lilla Dalslandsblomma (silversmycke jag alltid bar om halsen som liten) inte låg där i, det var jag bergis på.. 
 
Så, ta lärdom av mig. Låt ej era barn förvara dyrbarheter, man är inte så förståndig när man är typ tio bast. Hehe.
Detta skrin var min systers från början. Som jag älskade att titta i det, var gladast i världen när jag fick ta över det.
Och kolla så gulligt!!! Aldrig hängt runt min hals vad jag kan minnas, så nu snart är det förhoppningsvis dags.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Jag orkar inte ha en "msnkonversation" här på bloggen, så istället för att fråga hur jag mår, gör osv. så kan ni väl kommentera om det jag har skrivit i inlägget här ovan? Om ni absolut vill fråga, så adda får ni gärna adda min msn.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0