22:53

Nu kan jag titulera mig själv som föredetta au pair. Och det är även sista inlägget som skrivs i kategorin Au pair i USA. Alltså, det känns fortfarande så overkligt. Jag har nog inte fattat det riktigt än. Det är lite så jag funkar, känslorna kommer liksom att smyga sig på. Att säga hejdå till mina små hjärtan var mindre dramatiskt än förväntat. Jag vet ju att vi kommer att ses igen, förmodligen redan nästa år. Kärlek!

Jag är så tacksam över att jag gjorde den här resan. Att jag fick en andra chans och fick lära känna så otroligt fina och fantastiska tjejer. A och E är det jag kommer att sakna mest med Seattle, utan tvekan. 
Love you, love you, love you. 

Och förresten, hej från San Diego! Så mysigt att vara här igen. P och B (tjejernas mormor och styvmorfar) är ett underbart sällskap. Känner mig alltid så välkommen i deras hem. Nu ska jag försöka sova i den här klibbiga värmen, hoppas att min retsamma hosta väljer att ta semester under natten. Pussen!
 

Jag klarade det.

Idag har jag jobbat min allra sista dag som au pair. Alltså, förstår ni hur sjukt det är? Det känns så overkligt på något sätt. Nu är det "över" och jag har bara mig själv att tänka på, igen. 

Imorgon måste jag säga hejdå, till allt. Till mitt Seattle, mina värdföräldrar och det som kommer göra mest ont - mina älskade små hjärtan..

Mitt andra hem utanför Sverige, love.

ETT ÅR I USA IDAG!

Trehundrasextiofem dagar, femtiotvå veckor, ett år. Alltså, HURRA FÖR MIG!

Kan inte förstå att det har gått ett helt år sedan man stod på Landvetter och sa hejdå till alla sina snyftande nära och kära. Och om cirka en månad landar jag på svensk mark igen.

Har två dagar kvar med mina hjärtan, sen börjar sista äventyret, tillsammans med min andra halva, kommer bli så jävla bra. LOVE!

Skänk mig en tanke.

Jag har städat och rensat så intensivt ikväll, att jag glömde att min säng väntade på mig. Det är fortfarande mycket som ska göras, men jag börjar smått att se ljuset i tunneln. Godnattpuss!

Vad jag kommer att sakna lilla loppans hand i min.

Sverige, vi ses om en månad.

Det känns så himla overkligt. Att jag om en månad sitter på planet påväg hem. Jag förstår att ni är trötta på att jag skriver att tiden går så himla fort när man jobbar som en au pair. Men, det är så sant. Jag förstår inte vart alla månader har tagit vägen. 

Jag minns när allt kretsade kring när-jag-bor-i-USA-snacket, och nu sitter jag här ett år senare och ska lämna det liv jag byggt upp här. Jag har längtat hem många gånger, men jag har aldrig ens varit i närheten att ge upp. Min första och enda månad på Long Island var tuff och väldigt påfrestande på alla plan. Men, jag tog mig hit och började om. 

Jag är ändå stolt över mig själv, för jag vet att det är inte alla som klarar av att göra en sånhär resa. Jag har klarat av att vara ifrån min familj, släkt och vänner där hemma. Jag har liksom överlevt utan de där ingredienserna som bidrar till ett lyckligt liv, och istället har jag mer eller mindre utökat mitt recept!
En finfin överraskning fick jag i fredags av mina och Christines värdbarn. Love!

Min sista söndag i Seattle.


Igår var jag, Becca och Amanda på utomhusbio. Alltså, sååå himla mysigt. Dock lite obekvämt att sitta på på en tunn filt på marken och det blev ganska kyligt, men jag var nöjd ändå. Vi såg filmen Into The Woods och den var bra, lite konstig handling dock. Min sista lördag i Seattle, stört. 

Idag är det söndag och exakt en månad kvar tills jag står på en flygplats i Miami, redo att åka hem. Därför ska jag ägna hela dagen åt att rensa, sortera och packa. Hundra procent fokus nu! Om vi inte hörs på ett tag, har jag nog kollapsat av ångest.. Pussen!

En liten lista om idag.

Dagens humör
Ganska blandat. Jag har överlag varit ganska frustrerad de senaste dagarna. Tur att det finns människor som lyssnar, peppar och stöttar.


Dagens mående
Braaa, lite stressad över all packning som jag måste ta itu med. Dock tror jag att jag kan vara ganska lugn.


Dagens frisyr
Väldigt ful, punkt. Jag får verkligen panik på mitt hår. Har alltid haft enorma komplex, det är för tunt, blir fett på en dag och ibland spelar det ingen roll hur mycket jag anstränger mig, det ser för jäkligt ut ändå.


Dagens smink
Nada, all natural. Och, det är så himla skönt.


Dagens klädsel
Det har varit lite kyligare idag, så jag har bara softat runt i leggings, linne och en tunn kofta. Självklart gick allting i svart.


Dagens planer
Dagen är ju över, så det som återstår för mig just nu är att gå och lägga mig, för att vakna upp till fredag, äntligen.


Dagens bästa
När vår österrikiska passade på att krama mig hejdå, just in case. Jag fick en kyss på kinden följt av att hon sa att vad jag än kommer att göra med mitt liv, så kommer det att bli awesome. Åh, underbara!


Dagens sämsta
Att jag inte har fått så mycket gjort som jag borde.. När jag har för mycket runtomkring mig, så skjuter jag gärna upp allt som står på agendan. Skönt, ja. Effektivt, nej.


Dagens materiella vill ha
En splitterny och fräsch telefon. Gärna en sådan med ett halvätet äpple på baksidan.


Dagens tråkigaste
Sitta i bilkö i nästan en och en halv timme hem till Seattle från Sammamish..


Dagens längtan
Att umgås med alla mina kompisar där hemma. Bara hänga, prata, skratta. 


Dagens superlängtan
Min älskade mami, som vanligt. Vill bara kramas, skratta åt hennes klumpighet och få kärlek och värme.

Dagens låt
En låt som ständigt går på repeat i dessa dagar är Society med Eddie Vedder.

 

Mi besto friendo.

Hipp, hipp hurra till världens bästa bästis idag! Anna och jag har känt varandra sen vi började skolan som sexåringar, en lång och fin vänskap som jag värderar så otroligt högt. Hon är en av de finaste människorna jag har i mitt liv, utan tvekan. Hon är min klippa. I trehundrasextioen långa dagar har vi varit ifrån varandra, och jag har saknat oss tillsammans varenda dag. My love, du förtjänar det bästa! Snart ses vi. 
En finis och en megafjortis i ett snöigt Ed, för herrans massa år sedan.

23:28

Skönt att den här dagen är över, särskilt när kroppen är inställd på mensmode och allt känns sådär lite extra påfrestande. 

Som tur är träffade jag min bästa Becca ikväll. Tisdagar brukar vara vår dag, då vi brukar ses. Alltså, love this girl so much! Kommer ju bli halv när vi skiljs åt.. 

Jag har tio dagar kvar. TIO!!! Kommer ihåg när jag hade typ tio månader kvar.. Dags att försöka förbereda sig mentalt för att säga hejdå till mina små hjärtan.. Åh, hur gör man?!?!

Min finaste lilla loppa, så förälskad i kaninerna på hennes camp. 

Det är mycket nu.

Så himla trött. Så himla många tankar. Så mycket att fixa. Så mycket känslor. Så mycket längtan. 

En text om mig, liksom.

"Hur kommer det bli när du kommer hem? Är det samma Julia som kommer tillbaka?" Den här frågan dök upp vid matbordet igår, då jag, min värdpappa och A käkade tillsammans. Och ja, jag har liksom gått och funderat på det en del. Jag sa till honom, att jag tror att det är vanligt att det är människorna runtomkring en som märker om man har förändrats, inte en själv.

Men jag måste göra en rannsakan i mig själv litegrann. Har jag förändrats någonting? Vad är annorlunda? Vad är samma som innan? Jag är fortfarande Julia. Jag tycker fortfarande att grodor är det äckligaste djuret alive och jag gråter fortfarande hejdlöst varje gång jag kollar slutet på Allrakäraste Syster. Teaterapan inom mig älskar fortfarande att få människor att skratta och jag tycker fortfarande att jag är en pålitlig vän.

Ett av mina mål som au pair var att uppnå personlig utveckling. Jag har under flera år tampats med dåligt självförtroende. Inte bara för min utsida, utan även för min insida. Jag har liksom aldrig känt att jag är bra nog, eller rättare sagt, jag har undrat vad som saknats av mig. Varför är jag ingens första val? Varför duger jag bara ibland och inte alltid? Så många gånger jag har varit ledsen över känslan att aldrig räcka till.

Under året som varit nu, har jag lärt mig att trivas mycket bättre med mig själv, jag känner mig mer bekväm. Istället för att ha komplex över exakt allt, så får man acceptera sig själv, så gott som det går. Bara jag kan styra över hur jag vill se ut, bete mig, och så vidare. Med risk för att låta självgod, men det är inte min förlust om människor inte älskar eller accepterar mig för att jag inte passar in i deras mall, det är deras egen.

Jag har också insett att det är så viktigt att omge sig med människor som gör en glad. Särskilt här borta, på andra sidan. Även om personerna kan vara få till antalet. Jag har det hellre så, än flera ytliga relationer, där man inte känner sig hundra procent bekväm och jämt tänka på vad man säger. Jag har också fått mer inblick i vilka vänner som står mig närmast hemma i Sverige.

Mitt snart färdiga år som au pair har inte gjort mig till någon superwoman, jag kommer förmodligen alltid behöva jobba med mig själv. Men någonstans på denna långa resa, känns det som om jag har kommit en liten bit på vägen!


18:58

Upptäckte att det var ett tag sen jag publicerade en selfie, så kan vi verkligen inte ha det! Hähä.

Jag är glad, för att ännu en lång dag av veckan har gått, och nu ska jag träffa Becca och Amanda på en onsdagsfika. Måste ju hålla min familjs tradition vid liv, även om man befinner sig på andra sidan jorden!

Om tjugoåtta dagar.


Tack för idag, slut för idag.

Två av fem jobbdagar är gjorda, och jag är redan helt slut, haha.. Heldagar tar mycket på krafterna, men detta är slutspurten och det är bara att bita ihop. För snart kommer vi inte vara en stor del av varandras vardag längre..

Idag gjorde jag och tjejerna en utflykt till Seattle Aquarium. Mycket trevligt och mysigt. Tjejerna är så lätta att ha med sig, de intresserar sig och sköter sig så bra!
Bästa tjejerna.

Och idag fick jag äntligen träffa Becca, som jag inte hade sett på över en vecka.. Haha, snacka om att vi var glada över att se varandra! Mys på Starbucks och catch up, kunde inte spenderat kvällen på ett bättre sätt. 

Nä, nu stänger jag mina blå. Pussis!

17:11

Idag har jag sannerligen blivit bortskämd. Blev ju bjuden på frukost imorse av min värdfamilj och sedan på lunch av min fina vän Christine. Mycket trevligt!

Påtal om bortskämd, räknade jag ut att jag har fått tretton paket skickade från Sverige, under knappt elva månader. Har så mycket fina människor där hemma, my gosh! 

Om en liten stund börjar jag jobba kväll. Förmodligen min sista jobbsöndag någonsin.. Pussen!
Mina enorma, men goda pannkakor.


Mitt fina frukostsällskap.
Lilla loppan min.

Min smarriga mexikanska lunch.

Back in town.

Ligger nergosad i min säng, i Seattle. Dagarna i San Diego gick fruktansvärt fort, hade gärna stannat en vecka till. MEN, jag är ju tillbaka redan om mindre än tjugo(!!!) dagar, så jag deppar inte för det! Det är skönt att vara tillbaka också, trots att det är grått.

Har i alla fall haft ett par riktigt bra och härliga dagar med tjejerna och deras mormor och styvmorfar. Jag ser Del Mar som mitt tredje hem, här på andra sidan Atlanten. Beccas är ju självklart mitt andra!  

Nu ska jag nana, imorgon är det söndag och jag ska börja dagen med frukost på ett favoritcafé tillsammans med min värdfamilj. Mys på morgonkvisten, med andra ord. Natti lovers!
Alltså, denna miljön!
Haha, lite skillnad. Men detta är "hemma" för mig.

23:23

För flera månader sen, när jag såg filmen Blackfish, bestämde jag mig för att inte sätta min fot på SeaWorld. Och det höll jag fast vid även idag, då det blev dagens destination. 

Har varit väldigt molnigt idag, men jag och mina axlar är ganska tacksamma över ett litet break från solen. Gick i alla fall en sväng till stranden för att bara chilla och läsa några sidor. Det slutade med att jag somnade och låg och ryckte i sömnen när människor gick förbi, haha..

Nu ska jag nana, imorgon väntar nya äventyr. Kyssen!
I november förra året befann jag mig på samma plats, men då var vattnet iskallt.
Hade vågorna varit mindre hade det varit helt perfa.

Molnigt men fint.

About yesterday.

Gårdagens äventyr bestod av hästridning. Väldigt långsamt tempo och  mitt ben krampade något så förfärligt, vilket inte gjorde upplevelsen till en tiopoängare precis. Men, det är ju alltid trevligt att sitta på en hästrygg!

Efteråt blev det strandhäng och det blev två dopp för moi, sååå skönt. Asså, jag kan inte förklara hur underbart det är att bada. Lååång dag, hade två filurer som däckade i bilen påväg hem.
Vet ni vad som är speciellt med den här kullen? Jo, det är Mexiko ni ser.
Mmh, fint var det att rida en liten bit på stranden.
In love with this place.

På den här härliga stranden befann vi oss.
Min gosiga lilla E.

A på andra axeln, som en liten docka.

Min trevliga tisdag.

Hujedamig, vad varmt det är! Jag ligger på min säng och saknar mitt svala rum. MEN, det är helt fantastiskt att vara här! 

Har haft en jättemysig och bra tisdag. Den började med att jag pratade med familjen därhemma medan tjejerna och morföräldrarna var ute och gjorde lite ärenden. Sen blev det strandhäng. 

För att komma till stranden måste man gå ner för en jättebrant klippa, vilket jag valde att undvika. Så jag gick runt, tog lite extra tid, men med musik i öronen kändes det inte så jobbigt. Fick mig en trevlig promenad längs vattnet. Dock kunde mina skor inte vänta på att få doppa sig, jäkla vågor som överraskar en när man inte är beredd..

Så skönt med lite strandhäng, tog mig tillochmed ett dopp, sååå skönt. Dock var det lite för mycket vågor för min smak, men fyfasen vad jag har saknat att bada i ett hav som inte får hela kroppen att domna av. Bättrade även på brännan och fick lite rosa nyans i ansiktet, hehe.

Kom hem och tog världens skönaste (kall)dusch och sen åkte vi till en Mexikansk restaurang och åt middag, himla gotti! 
Längs den här tågrälsen gick jag.
Såhär fint var det om man vände sig om.
Äntligen framme, dags att göra en u-sväng.
Härlig promenad.
Inget får mig att känna mig så mycket som hemma som havet.

Min sjukt goda mat, mumma.

San Diego, I've missed you.

Jag är verkligen helt slut. Vi lämnade huset strax efter åtta imorse och landade i Del Mar vid femtiden. När vi bytte plan i Oakland, möttes vi av röda stora bokstäver som talade om att vårt flyg var inställt.. Men, vi blev inbokade på nästa, så det löste sig smidigt. Och tjejerna har skött sig så exemplariskt hela dagen, så himla stolt! 

Och ja, det här stället har man saknat. Kvällspromenaden kändes mycket mer exotisk förut. Palmer överallt, här trivs jag! 


Tidigare inlägg
RSS 2.0