personer man saknar

Jag ska börja med att inleda detta inlägg med en mening som passar för en tovlvåring: Jag kommer aldrig glömma den dagen vi blev kompisar. Det var efter slöjden och du frågade om jag kunde skjutsa dig en bit hem. Och visst gjorde jag det, sen när du skulle gå så bad du mig att tipsa Alex om din lunarstorm, för du typ gillade honom då. Sen nästa dag fick jag en väldig chock när du kom fram till mig i skolan, bara sådär. Då kändes det som om vi hade känt varandra hela livet.
Och jag saknar dig väldigt mycket faktiskt. Saknar att skratta åt verkligen ingenting tillsammans med dig. Saknar att bara allmänt störd tillsammans med dig. Min bror. Ramses. Även kallad Maria, Maria Olsson.

Du och jag. Back in the days.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Jag orkar inte ha en "msnkonversation" här på bloggen, så istället för att fråga hur jag mår, gör osv. så kan ni väl kommentera om det jag har skrivit i inlägget här ovan? Om ni absolut vill fråga, så adda får ni gärna adda min msn.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0