Saknaden är oändlig.

Ligger och chattar med Hanna och Monika från min gymnasieklass. Skrattar så att jag får ont i magen åt alla minnen jag och Hanna hade från sceniska musikprojektet, det går inte att beskriva...
Samtidigt så svider det så förbannat i hjärtat. Har till exempel inte sett Monika sen studenten, vilket om femtio minuter är exakt tre månader sen... Att gå från att träffa personerna varje dag i tre år, till att det går tre månader utan att man ses alls. Det är fan tufft. 

Jag är så glad att jag gick estetlinjen, för alla människor som jag lärde känna. Att en liten teatergrupp beståendes av tolv andra personer kan kännas som en familj, det tror jag inte att jag skulle upplevt om jag hade valt en annan linje. 

SAKNAR ALLA SOM FAN!!! Jag vet att jag inte är den enda. 

Tillsammans har vi varit ES1A, ES2A och till sist ES3A. Love.

Kommentarer
Postat av: Irma

Det känns som om jag fortfarande är på sommarlov och att vi kommer ses igen snart... :( bästa klassen!

2012-09-05 @ 10:59:46

Kommentera inlägget här:

Jag orkar inte ha en "msnkonversation" här på bloggen, så istället för att fråga hur jag mår, gör osv. så kan ni väl kommentera om det jag har skrivit i inlägget här ovan? Om ni absolut vill fråga, så adda får ni gärna adda min msn.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0